Min nuvarande förståelse av "pedagogisk dokumentation"

Lackarebäcks förskolor har under en tid arbetat med pedagogisk dokumentation på individ nivå. Jag och en kollega har diskuterat och tagit fram rutiner kring vår dokumentation. I detta arbete har jag insett vilken stor betydelse reflektionen har, både den jag själv gör och den vi gör i mitt arbetslag, för att dokumentationen ska kunna starta en process där vi pedagoger stödjer och stimulerar barnens utveckling. Det är först när vi använder oss av den tidigare dokumentationen, kopplar den till nya observationer som vi ser vilka lärprocesser som barnet befinner sig i. I allt arbete med barn och då i synnerhet med den åldersgrupp 1-3 år som jag arbetar med, är det viktigt att inte begränsa sitt tänkande till redan givande ramar. Jag tycker resonemanget i inledningen av boken "Den svårfångade reflektionen", där författaren lyfter fram att det är viktigt att ge utlopp för fantasin är en spännande tanke. Att våga släppa invanda tankemönster "annars kommer inga nya lösningar att ges". Vi ska sträva efter att hitta " fantasifulla kombinationer, fantastiska kombinationer som samtidigt inte är avskilda från vardagens händelser". Detta är en utmaning för mig som pedagog, kanske inte att våga bryta invanda tankemönster men däremot att hitta nya tankebanor. Att arbeta i ett arbetslag är för mig ett privilegium, det är i arbetslaget jag kan bolla mina tankar och få nya tankar till mig. Vi har olika relationer till barnen och därigenom ser vi och observerar olika sidor hos barnen. Jag tänker också att i förlängningen i mitt arbete med pedagogisk dokumentation vidgar jag mina egna tankebanor, ny kunskap föder nya tankar.

Jag skulle vilja utveckla mitt arbete med pedagogisk dokumentation med att också innefatta gruppdokumentation och att barnen själva får reflektera över sitt eget lärande. I boken "Den svårfångade reflektionen" finns det 3 aktiviteter som har med bearbetning att göra som har gett mig en utgångsläge att starta med när jag ska inspirera barnen att reflektera.
1)rapportera om vad man varit med om,
2)göra vissa jämförelser,
3)försöka förstå skillnader och likheter.
Genom att ställa frågor utifrån dessa punkter ger jag barnen verktyg att bearbeta och koppla ihop tidigare erfarenheter med nya upplevelser. Dessa verktyg är viktiga som grund för det livslånga lärandet.

Jag utgår ifrån andra infallsvinklar när jag reflekterar över gruppdokumentation. Hur ska jag dokumentera och synligöra en hel grupps utveckling? Vad och på vilket sätt ska jag dokumentera så att dokumentationen får pedagogiska konsekvenser i det dagliga arbetet med barngruppen? Mina första tankar är att vi i arbetslaget måste utgå utifrån en frågeställning, ringa in det "problemet" som vi vill förändra, utveckla eller bara titta närmare på. Observationerna är viktiga och det behövs ett stort underlag eftersom det är många faktorer som påverkar det system vi tittar närmare på. Jag skulle gärna vilja reflektera vad gruppen lärt sig, utvecklat utifrån en aktivitet men för mig är detta en stor utmaning att inte generalisera utan att gå på djupet i processen.