Denna utbildning har gett mig en större förståelse för vad pedagogisk dokumentation egentligen är och vilket arbetssätt som pedagogisk dokumenation medför. För mig handlar det om att se och förstå vad som pågår i barngruppen och i verksamheten. Dels för att vi pedagoger ska veta hur vi ska utveckla arbetet i barngruppen vidare men också för att vi ska synliggöra lärprocesser och strategier hos barnen och hos oss pedagoger.
Att dokumentera innebär att fånga det som händer i barngruppen eller hos det enskilda barnen genom att ta anteckningar, fotografera eller filma det som sker. Det som gör dokumentationen pedagogisk är när vi resonerar och reflekterar tillsammans över vad vi ser i det insamlade materialet (dokumentationen). Genom att prata med barnen om texterna, fotografierna eller filmerna lyssnar vi in vad som intresserar barnen och får då en utgångspunkt hur och med vad vi pedagoger tillsammans med barnen ska arbeta vidare med.
I utbildningen har jag fått en djupare insikt i vad det innebär att reflektera. Efter att jag läst boken "Den svårfångade reflektionen" försöker jag att inte fastna i invanda tankemönster utan att istället våga tänka nytt. Att tänka nytt har för mig inneburit att jag tidigare har haft "fel", men nu stärker jag mig istället genom att resonera, nu tänker jag nytt och därför utvecklas jag vidare.
Jag har under utbildningens gång reflekterat över mitt eget förhållningssätt i barngruppen där jag arbetar. För mig innebär pedagogisk dokumentation ett annorlunda arbetssätt och ett annorlunda förhållningssätt mot vad jag varit van vid. Tidigare har jag sett på kunskap som något som vi vuxna bestämmer och pedagogens uppgift har varit att lotsa barnen till rätt kunskap. Numera ser jag en mer medforskande roll för pedagogen eller som det står i boken "Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan" Personalen är en del i samspelet och de är därför också delaktiga i att skapa kunskap tillsammans med barnen.(s.21)
Min tekniska utveckling har varit en stor del i den här utbildningen. Jag har lärt mig använda Imovie och garageband. IPaden är numera ett verktyg i vår verksamhet som vi använder dagligen och för mig personligen har det varit en resa att blogga. Jag har aldrig tidigare skrivit och haft åsikter i ett forum som alla har möjlighet att läsa.
måndag 8 oktober 2012
tisdag 2 oktober 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer
Medier blir ett allt vanligare inslag i de yngsta barnens vardag. Rapporten Småungar & Medier visar att två av tre förskolebarn 2-5 år brukar använda dator och att den vanligaste sysselsättningen är att spela spel. I läroplanen för förskolan (Lpfö98) står det "Förmåga att kunna kommunicera, söka ny kunskap och kunna samarbeta är nödvändigt i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Förskolan ska lägga grunden till att barnen på sikt kan tillägna sig de kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver".
Vi utgår i förskolan från barnens intresse och att spela spel på iPad är något som fascinerar många barn. Genom att tänka igenom vad vi har för syfte med aktiviteten ger vi spelandet en ny innebörd. Det kan vara att utveckla olika färdigheter genom spel eller att träna att samarbeta eller öva sig i turtagande. Här har vi pedagoger en uppgift att vara kritiska till vilka olika spel eller appar vi erbjuder barnen. All slags media påverkar och vi behöver reflektera över hur barnen blir påverkade.
På vår förskola diskuterar vi ofta hur vi ska ge barnen förutsättningar att bli producenter och inte bara konsumenter i användandet av våra digitala verktyg. Ett första steg till detta är när barnen delger varandra sina erfarenheter och lär varandra hur de olika spelen fungerar.
Det går att läsa i Småungar & Medier att föräldrarna är överlag positivt inställda till tv, spel och internet även om man också ger uttryck för att medierna har negativ effekt på barnen. Vi pedagoger behöver fundera och diskutera vårt förhållningssätt till digitala verktyg, vi behöver också diskutera tillsammans med föräldrar vad vi vill uppnå med vårt arbete med multimedia.
Litteratur
Medierådet (2010) Småungar & Medier
Vi utgår i förskolan från barnens intresse och att spela spel på iPad är något som fascinerar många barn. Genom att tänka igenom vad vi har för syfte med aktiviteten ger vi spelandet en ny innebörd. Det kan vara att utveckla olika färdigheter genom spel eller att träna att samarbeta eller öva sig i turtagande. Här har vi pedagoger en uppgift att vara kritiska till vilka olika spel eller appar vi erbjuder barnen. All slags media påverkar och vi behöver reflektera över hur barnen blir påverkade.
På vår förskola diskuterar vi ofta hur vi ska ge barnen förutsättningar att bli producenter och inte bara konsumenter i användandet av våra digitala verktyg. Ett första steg till detta är när barnen delger varandra sina erfarenheter och lär varandra hur de olika spelen fungerar.
Det går att läsa i Småungar & Medier att föräldrarna är överlag positivt inställda till tv, spel och internet även om man också ger uttryck för att medierna har negativ effekt på barnen. Vi pedagoger behöver fundera och diskutera vårt förhållningssätt till digitala verktyg, vi behöver också diskutera tillsammans med föräldrar vad vi vill uppnå med vårt arbete med multimedia.
Litteratur
Medierådet (2010) Småungar & Medier
torsdag 20 september 2012
Mitt filmprojekt
I filmuppgiften har jag valt att göra en dokumentär. Jag tycker om att titta på svenska dokumentärer och då speciellt dokumentärer i kortfilmsformat. Syftet för mig med denna typ av film är att väcka tittarens intresse och att ge tittaren en upplevelse av ett ämne eller en person. I boken "Manus och dramaturgi för film" anser författaren Thomas Granath att det är svårt att avgränsa dokumentärfilmen som en genre "men man kan säga att det är filmer som vill skildra livet som det är". (s.134)
Den tanken hade jag med mig när jag frågade Cecilia, min kollega på avdelningen, om jag fick göra en film om henne. Cecilia och jag har precis börjat arbeta tillsammans och vi har många pedagogiska tankar att delge varandra, Cecilia är ganska ny som lärare och jag har arbetat som pedagog i 25 år.
På Lackarebäcks förskola arbetar vi med att filma olika upplevelser som barnen är med om. Detta filmade material behöver vi på ett enkelt sätt ta hand om så att det blir tillgängligt för barnen att ta del av. Det känns som en bra arbetsmetod att bearbeta det filmade materialet i Imovie.
Mitt filmprojekt började med att jag gav tre frågor till Cecilia att fundera på. Med dessa frågor ville jag att Cecilia skulle formulera sina tankar kring sin yrkesroll som pedagog och sina visioner med sitt yrke.
Jag skrev ner ett filmmanus med olika scener och ljud till de olika scenerna. Jag hade en idè att ljudet skulle följa med i olika scener, så att bild och ljud inte överensstämde. Men detta lyckades jag aldrig genomföra i Imovie. Jag kunde däremot ta bort ljud och lägga till musik istället.
Intervjun med Cecilia filmade jag ute på gården. När jag sedan klippte i filmen delade jag upp intervjun i tre delar. En inledande del, en upptrappning och en avslutande del. Däremellan klippte jag in filmat material med Cecilia där hon arbetar som pedagog på Skattkistan.
Genom Cecilia fick jag lov av gruppen Salvadir att använda deras sång Alone. Musiken skapar en stämning i filmen som jag tycker kompletterar bilderna på ett bra sätt.
Litteratur
Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath
Den tanken hade jag med mig när jag frågade Cecilia, min kollega på avdelningen, om jag fick göra en film om henne. Cecilia och jag har precis börjat arbeta tillsammans och vi har många pedagogiska tankar att delge varandra, Cecilia är ganska ny som lärare och jag har arbetat som pedagog i 25 år.
På Lackarebäcks förskola arbetar vi med att filma olika upplevelser som barnen är med om. Detta filmade material behöver vi på ett enkelt sätt ta hand om så att det blir tillgängligt för barnen att ta del av. Det känns som en bra arbetsmetod att bearbeta det filmade materialet i Imovie.
Mitt filmprojekt började med att jag gav tre frågor till Cecilia att fundera på. Med dessa frågor ville jag att Cecilia skulle formulera sina tankar kring sin yrkesroll som pedagog och sina visioner med sitt yrke.
Jag skrev ner ett filmmanus med olika scener och ljud till de olika scenerna. Jag hade en idè att ljudet skulle följa med i olika scener, så att bild och ljud inte överensstämde. Men detta lyckades jag aldrig genomföra i Imovie. Jag kunde däremot ta bort ljud och lägga till musik istället.
Intervjun med Cecilia filmade jag ute på gården. När jag sedan klippte i filmen delade jag upp intervjun i tre delar. En inledande del, en upptrappning och en avslutande del. Däremellan klippte jag in filmat material med Cecilia där hon arbetar som pedagog på Skattkistan.
Genom Cecilia fick jag lov av gruppen Salvadir att använda deras sång Alone. Musiken skapar en stämning i filmen som jag tycker kompletterar bilderna på ett bra sätt.
Litteratur
Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath
måndag 10 september 2012
söndag 9 september 2012
Filmmanus
1. INT. BIBLIOTEK - DAG
Cecilia
CECILIA, pedagog plockar bland böckerna i Sagolandet.
MUSIK
2. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
3. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn.
Cecilia och några barn sitter på huk. De tittar och pratar om en snigel som finns på marken.
4. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn.
Cecilia och några barn sitter på huk.
MUSIK
5. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
6. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn
Cecilia och några barn sitter på huk i en grupp och samtalar. Ett barn rör sig runt gruppen.
7. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn
Cecilia och några barn syns på avstånd, de sitter på huk samlade i en grupp.
MUSIK
8. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
9 . INT. AVDELNING - DAG
Cecilia
Cecilia sitter vid ett bord och arbetar reser sig upp och går förbi kameran.
MUSIK
Cecilia
CECILIA, pedagog plockar bland böckerna i Sagolandet.
MUSIK
2. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
3. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn.
Cecilia och några barn sitter på huk. De tittar och pratar om en snigel som finns på marken.
4. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn.
Cecilia och några barn sitter på huk.
MUSIK
5. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
6. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn
Cecilia och några barn sitter på huk i en grupp och samtalar. Ett barn rör sig runt gruppen.
7. EXT. SKOGEN - DAG
Cecilia, några barn
Cecilia och några barn syns på avstånd, de sitter på huk samlade i en grupp.
MUSIK
8. EXT. GÅRDEN - DAG
Cecilia
Cecilia berättar
9 . INT. AVDELNING - DAG
Cecilia
Cecilia sitter vid ett bord och arbetar reser sig upp och går förbi kameran.
MUSIK
fredag 10 augusti 2012
Filmprojekt - synopsis
Titel:
Cecilia - en pedagog
Ide':
En pedagogs tankar om sin utbildning, sin första tid som yrkesutövande pedagog och visioner om sin yrkesroll i framtiden.
Innehåll:
Intervju med Cecilia ( pedagog) utifrån tre frågeställningar.
1. Vilka tankar har du om din utbildning?
2. Hur ser du på din roll som pedagog?
3. Vilka olika visioner har du med ditt yrke?
Struktur:
* Filma Cecilia när hon pratar kring frågorna (bild+ljud).
* Filma Cecilia när hon arbetar som pedagog (bild+ljud).
* Filma Cecilia när hon arbetar som pedagog (bild), ihopklippt med intervjun med Cecilia (ljud).
Målgrupp:
Studenter och pedagoger.
Längd:
Ca 7-8 min.
Premiss:
Det finns många engagerade pedagoger i vår verksamhet som kan inspirera andra att utvecklas som pedagoger.
Cecilia - en pedagog
Ide':
En pedagogs tankar om sin utbildning, sin första tid som yrkesutövande pedagog och visioner om sin yrkesroll i framtiden.
Innehåll:
Intervju med Cecilia ( pedagog) utifrån tre frågeställningar.
1. Vilka tankar har du om din utbildning?
2. Hur ser du på din roll som pedagog?
3. Vilka olika visioner har du med ditt yrke?
Struktur:
* Filma Cecilia när hon pratar kring frågorna (bild+ljud).
* Filma Cecilia när hon arbetar som pedagog (bild+ljud).
* Filma Cecilia när hon arbetar som pedagog (bild), ihopklippt med intervjun med Cecilia (ljud).
Målgrupp:
Studenter och pedagoger.
Längd:
Ca 7-8 min.
Premiss:
Det finns många engagerade pedagoger i vår verksamhet som kan inspirera andra att utvecklas som pedagoger.
torsdag 2 augusti 2012
Portfolio som pedagogisk metod
I boken "Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik" delas portfoliometoden upp i två delar . Dels är portfolio en lärstrategi som gynnar optimalt lärande genom att utgå från elevens aktivitet , delaktighet, ansvarstagande och förmåga att reflektera. Men portfolio är också en utvärderingsstrategi som kontinuerligt försöker spegla elevens utveckling och lärande.
För att portfolio ska fungera som en lärstrategi måste pedagogen förändra sin roll i undervisningen. Från att vara en kunskapsförmedlare behöver pedagogen hitta en " god balans mellan att lära eleverna fakta och färdigheter och att lära ut självständigt tänkande(s.44), alltså att lära eleverna att lära. Här har vi inom förskolan kommit en bit påväg och många pedagoger har ett förhållningssätt som innebär ett utforskande och undersökande arbetssätt tillsammans med barnen. Genom att utgå från Vigotskys teorier - där man tar fasta på det positiva och bekräftar det man redan vet och kan för att komma vidare, lägger pedagogen sitt fokus på barnet, barnets intresse och hans/hennes positiva utveckling.
Det är viktigt, i vår verksamhet i förskolan, att vi är klara över mål och syfte med våra olika aktiviteter. Vi arbetar efter läroplanen när vi formar vår verksamhet och vi arbetar fram mål och metoder för det enskilda barnet. Det finns en risk att fastna i görande och att allt görande blir en bekräftelse för oss pedagoger att vi har en bra verksamhet men görandet får inte bli det dominerande utan vi måste tänka kvalitet och inte kvantitet. Vi pedagoger ska fokusera på processen och vad och hur barnen lär sig.
När vi använder oss av portfolio i vår verksamhet motsvarar vår pedagogiska dokumentation arbetsportfolion. Utifrån arbetsportfolion väljer jag ut och gör dokumentationer som påvisar utveckling hos barnet till en visningsportfolio. Visningsportfolion använder jag som underlag vid
utvecklingssamtal. Barnen är från 1-3 år i den verksamhet där jag arbetar och flera utav barnen i
gruppen är saknar det verbala språket. När vi i mitt arbetslag diskuterar portfolio delger vi varandra
vår syn på värdegrund och förhållningssätt, dessa diskussioner har vi sedan användning för i det
dagliga arbetet.
Vi har använt oss av iPad både för att ta kort och att filma i vår verksamhet. Det är ett redskap som är bra att använda både för barnen och oss pedagoger. Det går enkelt att återkoppla upplevelser
genom att filma aktiviteten och sedan visa filmen för barnen och uppmuntra barnen att reflektera,
detta gör vi genom att vi ställer frågor till dem om upplevelsen. Ipaden är ett väl fungerande redskap att använda i vårt portfolioarbete då vi vill synliggöra för barnen deras egen utveckling och lärande.
Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik
av Roger och Birgitta Ellmin
För att portfolio ska fungera som en lärstrategi måste pedagogen förändra sin roll i undervisningen. Från att vara en kunskapsförmedlare behöver pedagogen hitta en " god balans mellan att lära eleverna fakta och färdigheter och att lära ut självständigt tänkande(s.44), alltså att lära eleverna att lära. Här har vi inom förskolan kommit en bit påväg och många pedagoger har ett förhållningssätt som innebär ett utforskande och undersökande arbetssätt tillsammans med barnen. Genom att utgå från Vigotskys teorier - där man tar fasta på det positiva och bekräftar det man redan vet och kan för att komma vidare, lägger pedagogen sitt fokus på barnet, barnets intresse och hans/hennes positiva utveckling.
Det är viktigt, i vår verksamhet i förskolan, att vi är klara över mål och syfte med våra olika aktiviteter. Vi arbetar efter läroplanen när vi formar vår verksamhet och vi arbetar fram mål och metoder för det enskilda barnet. Det finns en risk att fastna i görande och att allt görande blir en bekräftelse för oss pedagoger att vi har en bra verksamhet men görandet får inte bli det dominerande utan vi måste tänka kvalitet och inte kvantitet. Vi pedagoger ska fokusera på processen och vad och hur barnen lär sig.
När vi använder oss av portfolio i vår verksamhet motsvarar vår pedagogiska dokumentation arbetsportfolion. Utifrån arbetsportfolion väljer jag ut och gör dokumentationer som påvisar utveckling hos barnet till en visningsportfolio. Visningsportfolion använder jag som underlag vid
utvecklingssamtal. Barnen är från 1-3 år i den verksamhet där jag arbetar och flera utav barnen i
gruppen är saknar det verbala språket. När vi i mitt arbetslag diskuterar portfolio delger vi varandra
vår syn på värdegrund och förhållningssätt, dessa diskussioner har vi sedan användning för i det
dagliga arbetet.
Vi har använt oss av iPad både för att ta kort och att filma i vår verksamhet. Det är ett redskap som är bra att använda både för barnen och oss pedagoger. Det går enkelt att återkoppla upplevelser
genom att filma aktiviteten och sedan visa filmen för barnen och uppmuntra barnen att reflektera,
detta gör vi genom att vi ställer frågor till dem om upplevelsen. Ipaden är ett väl fungerande redskap att använda i vårt portfolioarbete då vi vill synliggöra för barnen deras egen utveckling och lärande.
Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik
av Roger och Birgitta Ellmin
tisdag 24 april 2012
Självskattning
söndag 18 mars 2012
Tankar kring mitt eget lärande
När jag läser igenom vad jag tidigare skrivit i min processdokumentation upplever jag att min förståelse av pedagogisk dokumentation nu blivit djupare och jag kan bättre förankra kunskapen i den praktik jag arbetar.
När jag dokumenterar väljer jag något som jag vill fördjupa mig i. Valet sker inte av någon slump utan är medvetet och dokumentationen blir en grund för de reflektioner som jag gör tillsammans med mitt arbetslag. Denna process hålls levande genom att reflektionen leder till nya dokumentationer som ger underlag för nya reflektioner. Att dokumentera innebär olika aktiviteter för oss pedagoger som tex att fotografera och filma i verksamheten, att intervjua barnen eller att observera och anteckna det jag ser.
När jag började kursen i november brottades jag med tanken att "allt" skulle dokumenteras. Detta är en omöjlig uppgift, men det var svårt att välja ut delar att dokumentera av det som sker i vår verksamhet. Utifrån litteraturen vi läst under utbildningen kunde jag förändra mitt tankesätt och istället utgå ifrån förhållningssättet "Vad är det jag vill veta mer om?"
Kunskapen som vi får till oss genom dokumentation ger oss möjlighet att ge barnen de bästa förutsättningarna för utveckling i en stimulerande miljö.
Hur blir dokumentationen pedagogisk?
Jag har tidigare i mitt arbete funderat kring pedagogisk dokumentation på individnivå. I den dokumentationen har jag försökt ge en helteckande bild av barnets positiva utveckling. Jag inser nu att också detta arbete behöver begränsas, det är svårt att dokumentera allt i ett barns utveckling. Istället ska jag utgå ifrån barnets intresse och genom dokumentation öka min förståelse för hur barnets lärprocesser ser ut, med denna kunskap välja jag sedan nästa steg i arbetet med barnen. För att dokumentationen ska bli pedagogisk så måste vi använda oss utav dokumenationen för att kunna arbeta med den pedagogiska processen i barngruppen. I våra diskussioner i arbetslaget har vi utgått från olika frågeställningar som grund för vårt fortsatta arbete, tex Vad visar barnen intresse för? Vilket lärande ser vi? Vad blir nästa utmaning? Denna dialog i arbetslaget är viktig för att vi ska hjälpa varandra att förstå betydelsen av vår dokumentation.
I boken "Varför pedagogisk dokumentation" skriver Tagutchi: Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation. För mig betyder detta att pedagogisk dokumentation ska vara grunden i vår verksamhet och att vi formar verksamheten utifrån de processer barnen och pedagogerna befinner sig i. Detta är nya tankar för mig som skiljer sig från mitt tidigare synsätt som till stor del byggde på att forma verksamheten utifrån barnens behov.
När jag tittar igenom filmat material eller lyssnar på inspelat material slår det mig varje gång hur mycket nya upptäckter detta ger mig. Jag förstår mer det enskilda barnet, barnens relationer i gruppen och betydelsen av pedagogens förhållningssätt än vad jag gjort tidigare. När jag läste boken "Den svårfångade reflektionen" vidgade jag mitt begrepp om vad det innebär att reflektera. Istället för att bekräfta mina tidigare kunskaper, vill jag nu ompröva mina kunskaper och forma en ny förståelse. Varje vecka reflekterar barn och pedagoger tillsammans kring några aktuella fotografier från verksamheten. Vi vill ge barnen möjlighet att prata kring bilder utan några rätt eller fel. Detta är en träning för oss pedagoger att kunna ställa öppna frågor och att lyssna på barnens tankar kring en bild eller upplevelse.
Det är och har varit en spännande utmaning för mig att lära mig hantera iPad och att använda mig av Facebook och skriva i en blogg. Många moment har varit nya för mig men jag har fått nya kunskaper och erfarenheter som jag har användning för i mitt arbete som pedagog. Jag upplever att mitt arbete med pedagogisk dokumentation blir praktiskt enklare ju mer jag lär mig hantera
iPad och dess olika appar.
När jag dokumenterar väljer jag något som jag vill fördjupa mig i. Valet sker inte av någon slump utan är medvetet och dokumentationen blir en grund för de reflektioner som jag gör tillsammans med mitt arbetslag. Denna process hålls levande genom att reflektionen leder till nya dokumentationer som ger underlag för nya reflektioner. Att dokumentera innebär olika aktiviteter för oss pedagoger som tex att fotografera och filma i verksamheten, att intervjua barnen eller att observera och anteckna det jag ser.
När jag började kursen i november brottades jag med tanken att "allt" skulle dokumenteras. Detta är en omöjlig uppgift, men det var svårt att välja ut delar att dokumentera av det som sker i vår verksamhet. Utifrån litteraturen vi läst under utbildningen kunde jag förändra mitt tankesätt och istället utgå ifrån förhållningssättet "Vad är det jag vill veta mer om?"
Kunskapen som vi får till oss genom dokumentation ger oss möjlighet att ge barnen de bästa förutsättningarna för utveckling i en stimulerande miljö.
Hur blir dokumentationen pedagogisk?
Jag har tidigare i mitt arbete funderat kring pedagogisk dokumentation på individnivå. I den dokumentationen har jag försökt ge en helteckande bild av barnets positiva utveckling. Jag inser nu att också detta arbete behöver begränsas, det är svårt att dokumentera allt i ett barns utveckling. Istället ska jag utgå ifrån barnets intresse och genom dokumentation öka min förståelse för hur barnets lärprocesser ser ut, med denna kunskap välja jag sedan nästa steg i arbetet med barnen. För att dokumentationen ska bli pedagogisk så måste vi använda oss utav dokumenationen för att kunna arbeta med den pedagogiska processen i barngruppen. I våra diskussioner i arbetslaget har vi utgått från olika frågeställningar som grund för vårt fortsatta arbete, tex Vad visar barnen intresse för? Vilket lärande ser vi? Vad blir nästa utmaning? Denna dialog i arbetslaget är viktig för att vi ska hjälpa varandra att förstå betydelsen av vår dokumentation.
I boken "Varför pedagogisk dokumentation" skriver Tagutchi: Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation. För mig betyder detta att pedagogisk dokumentation ska vara grunden i vår verksamhet och att vi formar verksamheten utifrån de processer barnen och pedagogerna befinner sig i. Detta är nya tankar för mig som skiljer sig från mitt tidigare synsätt som till stor del byggde på att forma verksamheten utifrån barnens behov.
När jag tittar igenom filmat material eller lyssnar på inspelat material slår det mig varje gång hur mycket nya upptäckter detta ger mig. Jag förstår mer det enskilda barnet, barnens relationer i gruppen och betydelsen av pedagogens förhållningssätt än vad jag gjort tidigare. När jag läste boken "Den svårfångade reflektionen" vidgade jag mitt begrepp om vad det innebär att reflektera. Istället för att bekräfta mina tidigare kunskaper, vill jag nu ompröva mina kunskaper och forma en ny förståelse. Varje vecka reflekterar barn och pedagoger tillsammans kring några aktuella fotografier från verksamheten. Vi vill ge barnen möjlighet att prata kring bilder utan några rätt eller fel. Detta är en träning för oss pedagoger att kunna ställa öppna frågor och att lyssna på barnens tankar kring en bild eller upplevelse.
Det är och har varit en spännande utmaning för mig att lära mig hantera iPad och att använda mig av Facebook och skriva i en blogg. Många moment har varit nya för mig men jag har fått nya kunskaper och erfarenheter som jag har användning för i mitt arbete som pedagog. Jag upplever att mitt arbete med pedagogisk dokumentation blir praktiskt enklare ju mer jag lär mig hantera
iPad och dess olika appar.
söndag 5 februari 2012
Producera ett radioprogram
Nu funderar jag för fullt på innehållet i min padcast. Programmet ska vara 3-5 min långt och synliggöra pedagogisk dokumentation i vår verksamhet på Skattkistan.
I förra veckan träffade vi på 2 sniglar (utklädda pedagoger) i skogen utanför förskolan. Den ena snigeln var ledsen för att hans snigelkompis var på väg att resa bort till ett varmare land. Denna upplevelse har vi sedan berättat för barnen flera gånger och åskådliggjort historien med hjälp av små sniglar av tyg.
Jag tänker använda mig av denna upplevelse. Till att börja med ska jag dokumentera när historian berättas för barnen, sedan ska jag samtala med några barn och dokumentera deras tankar kring upplevelsen. Avslutningsvis ska min padcast innehålla tankar från mitt arbetslag, där vi diskuterar hur vi kan utgå från barnens tankar och reflektioner i vårt fortsatta arbete.
I förra veckan träffade vi på 2 sniglar (utklädda pedagoger) i skogen utanför förskolan. Den ena snigeln var ledsen för att hans snigelkompis var på väg att resa bort till ett varmare land. Denna upplevelse har vi sedan berättat för barnen flera gånger och åskådliggjort historien med hjälp av små sniglar av tyg.Jag tänker använda mig av denna upplevelse. Till att börja med ska jag dokumentera när historian berättas för barnen, sedan ska jag samtala med några barn och dokumentera deras tankar kring upplevelsen. Avslutningsvis ska min padcast innehålla tankar från mitt arbetslag, där vi diskuterar hur vi kan utgå från barnens tankar och reflektioner i vårt fortsatta arbete.
tisdag 24 januari 2012
Pedagogisk dokumentation - vad, hur och varför
Vad är pedagogisk dokumentation?
Wehner-Godee(2010) skriver att den pedagogiska dokumentationen handlar både om ett pedagogiskt förhållningssätt och om kommunikation(s.14). Detta är en tanke som tilltalar mig eftersom mitt förhållningssätt och vad barnen kommunicerar till mig är grunden i mitt pedagogiska arbete. I Hillevi Lenz Taguchis bok "Varför pedagogisk dokumentation?"(1997) går det att läsa om den makt vi har som pedagoger. Att ha makt innebär alltid ett ansvar för de val som jag som pedagog ställs inför(s.78). Jag vill genom mitt förhållningssätt skapa goda förutsättningar för barns utveckling och lärande. Därför blir allt som barnen kommunicerar till mig, verbalt eller genom andra uttrycksformer, viktiga att reflektera kring. Utifrån detta resonemang vill jag arbeta med pedagogisk dokumentation och därigenom enligt Wehner-Godee ändra på maktbalansen. Ett sätt att ändra på maktbalansen har visat sig möjligt när lärare låter pedagogiska dokumentationen bilda utgångspunkt för planering av verksamheten(s.109).
Hur kan vi dokumentera?
På Lackarebäcks förskolor har vi under en längre tid dokumenterat varje enskilt barn. Denna dokumentation grundar sig på de dagliga observationerna vi pedagoger gör i barngruppen.
I dokumentationen utgår vi från barnets intresse och kopplar det till olika lärprocesser barnet befinner sig i. Utifrån dokumentationen reflekterar vi tillsammans i arbetslaget vilka metoder vi ska använda för att stödja och stimulera detta barnets utveckling.
Vi dokumenterar barnens lärprocesser I en portfoliopärm. Med hjälp av kameran tar vi kort på barnen som tydliggör inte "vad" utan hur barnen lär i olika situationer. Detta ger oss möjlighet att reflektera i arbetslaget över barnens lärprocesser. Lenz Taguchi menar att genom att dokumentera vad barnen gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.
I Reggio Emilia skiljer pedagogerna mellan begreppen se och observera. Då man observerar har man en avsikt, en intention, och väljer ett perspektiv.(Wehner-Godee 2010). Detta resonemang utgick vi ifrån när vi startade upp ett projekt på Skattkistan. I en period ska vi filma barnens lek under olika tider på dagen. Vi ska inte värdera leken utan filma oavsett innehåll och konstellationer. Vi ska reflektera över vårt filmade material, först enskilt sedan tillsammans. Under reflektionen utgår vi från gemensamma frågeställningar. Vår tanke med detta projekt är att göra förändringar i miljön på avdelningen. Alltså göra tillbaka blickar för att ha en grund för förändring eller som Lenz Taguchi skriver. Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg.(s.69)
Vi har användning utav den digitala fotoramen i vårt arbete. Eftersom vi bygger vår verksamhet på upplevelser utifrån en saga, kan barnen med hjälp av fotoramen få ta del av upplevelsen om och om igen. För att ge barnen möjlighet att reflektera kring vad de varit med om, ställer vi frågor till barnen utifrån bilder. I boken "Den svårfångade reflektionen" fick vi nya uppslag till hur dessa frågor kan se ut. Vad visar bilden? Hur visar den detta? (s.172)
Varför pedagogisk dokumentation?
På en föreläsning med Tilde Björfors, konstnärlig ledare för Cirkus Cirkör, blev jag mycket inspirerad av Tildes tankar kring kaos och ordning. Tilde menade att befinna sig i kaos inte behöver vara något farligt, tvärtom. Det är en utmaning att våga vara kvar i kaoset för att låta det utvecklas till något nytt. För mig är dessa tankar mycket aktuella, att kunna dra lärdomar i alla situationer både lyckade och misslyckade. I boken "Den svårfångade reflektionen" får vi exempel på vad det innebär att reflektera och att vi genom reflektionen reviderar gamla strukturer och kommer fram till nya sätt att förstå företeelsen(s.179).I vårt arbete med pedagogisk dokumentation behöver vi diskutera både vår roll som pedagog och vår barnsyn. Genom dokumentationen har vi en möjlighet att reflektera över hur vårt arbete påverkar alla olika processer som sker i barngruppen. Hillevi Lenz Taguchi skriver, först när vi får syn på hur vår egen syn på barn ser ut och hur den sätter sina spår i praktiken, kan vi på allvar arbeta mot en förändring av vårt synsätt och arbetssätt. Jag ska avsluta med Tilde Björfors föreläsning och en tanke som Tilde framförde om att se barn som forskande individer, detta ska jag ta med mig i mitt fortsatta arbete på Skattkistan.
Litteratur
Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Den svårfångade reflektionen. Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt, 2005
Att fånga lärandet. Christina Wehner-Godee, 2010
Läroplan för förskolan, Lpfö 98
Föreläsning
Tilde Björfors, Cirkus Cirkör, 2012
Wehner-Godee(2010) skriver att den pedagogiska dokumentationen handlar både om ett pedagogiskt förhållningssätt och om kommunikation(s.14). Detta är en tanke som tilltalar mig eftersom mitt förhållningssätt och vad barnen kommunicerar till mig är grunden i mitt pedagogiska arbete. I Hillevi Lenz Taguchis bok "Varför pedagogisk dokumentation?"(1997) går det att läsa om den makt vi har som pedagoger. Att ha makt innebär alltid ett ansvar för de val som jag som pedagog ställs inför(s.78). Jag vill genom mitt förhållningssätt skapa goda förutsättningar för barns utveckling och lärande. Därför blir allt som barnen kommunicerar till mig, verbalt eller genom andra uttrycksformer, viktiga att reflektera kring. Utifrån detta resonemang vill jag arbeta med pedagogisk dokumentation och därigenom enligt Wehner-Godee ändra på maktbalansen. Ett sätt att ändra på maktbalansen har visat sig möjligt när lärare låter pedagogiska dokumentationen bilda utgångspunkt för planering av verksamheten(s.109).Hur kan vi dokumentera?
På Lackarebäcks förskolor har vi under en längre tid dokumenterat varje enskilt barn. Denna dokumentation grundar sig på de dagliga observationerna vi pedagoger gör i barngruppen.
I dokumentationen utgår vi från barnets intresse och kopplar det till olika lärprocesser barnet befinner sig i. Utifrån dokumentationen reflekterar vi tillsammans i arbetslaget vilka metoder vi ska använda för att stödja och stimulera detta barnets utveckling.
Vi dokumenterar barnens lärprocesser I en portfoliopärm. Med hjälp av kameran tar vi kort på barnen som tydliggör inte "vad" utan hur barnen lär i olika situationer. Detta ger oss möjlighet att reflektera i arbetslaget över barnens lärprocesser. Lenz Taguchi menar att genom att dokumentera vad barnen gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.
I Reggio Emilia skiljer pedagogerna mellan begreppen se och observera. Då man observerar har man en avsikt, en intention, och väljer ett perspektiv.(Wehner-Godee 2010). Detta resonemang utgick vi ifrån när vi startade upp ett projekt på Skattkistan. I en period ska vi filma barnens lek under olika tider på dagen. Vi ska inte värdera leken utan filma oavsett innehåll och konstellationer. Vi ska reflektera över vårt filmade material, först enskilt sedan tillsammans. Under reflektionen utgår vi från gemensamma frågeställningar. Vår tanke med detta projekt är att göra förändringar i miljön på avdelningen. Alltså göra tillbaka blickar för att ha en grund för förändring eller som Lenz Taguchi skriver. Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg.(s.69)
Vi har användning utav den digitala fotoramen i vårt arbete. Eftersom vi bygger vår verksamhet på upplevelser utifrån en saga, kan barnen med hjälp av fotoramen få ta del av upplevelsen om och om igen. För att ge barnen möjlighet att reflektera kring vad de varit med om, ställer vi frågor till barnen utifrån bilder. I boken "Den svårfångade reflektionen" fick vi nya uppslag till hur dessa frågor kan se ut. Vad visar bilden? Hur visar den detta? (s.172)Detta är ett exempel på öppna frågor som inte har några givna svar. På detta sätt ger vi förutsättningar för att barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. (Lpfö 98 s.6)
På en föreläsning med Tilde Björfors, konstnärlig ledare för Cirkus Cirkör, blev jag mycket inspirerad av Tildes tankar kring kaos och ordning. Tilde menade att befinna sig i kaos inte behöver vara något farligt, tvärtom. Det är en utmaning att våga vara kvar i kaoset för att låta det utvecklas till något nytt. För mig är dessa tankar mycket aktuella, att kunna dra lärdomar i alla situationer både lyckade och misslyckade. I boken "Den svårfångade reflektionen" får vi exempel på vad det innebär att reflektera och att vi genom reflektionen reviderar gamla strukturer och kommer fram till nya sätt att förstå företeelsen(s.179).I vårt arbete med pedagogisk dokumentation behöver vi diskutera både vår roll som pedagog och vår barnsyn. Genom dokumentationen har vi en möjlighet att reflektera över hur vårt arbete påverkar alla olika processer som sker i barngruppen. Hillevi Lenz Taguchi skriver, först när vi får syn på hur vår egen syn på barn ser ut och hur den sätter sina spår i praktiken, kan vi på allvar arbeta mot en förändring av vårt synsätt och arbetssätt. Jag ska avsluta med Tilde Björfors föreläsning och en tanke som Tilde framförde om att se barn som forskande individer, detta ska jag ta med mig i mitt fortsatta arbete på Skattkistan.
Litteratur
Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Den svårfångade reflektionen. Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt, 2005
Att fånga lärandet. Christina Wehner-Godee, 2010
Läroplan för förskolan, Lpfö 98
Föreläsning
Tilde Björfors, Cirkus Cirkör, 2012
tisdag 10 januari 2012
söndag 8 januari 2012
Tankar kring boken "Den svårfångade reflektionen"
Hur ska jag träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster? Den frågan brottas jag med under tiden jag läser boken. Det står i det inledande kapitlet att "om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga lösningar att ges". Detta känner jag igen av egen erfarenhet. När jag söker ny kunskap, letar jag efter tankar eller teorier som redan bekräftar det jag vet. Jag vill få bekräftat att det jag tidigare tänkt är rätt eller fel. Men varför värdera min kunskap i rätt eller fel? I kapitlet om forumspel och dess metoder är det nya tankar för mig som förmedlas. "Man får se sina relationer från ett annat håll, ur en annan människas perspektiv och man får syn på hur nya kombinationer (sätt att relatera) ger upphov till ny utveckling".
Den tidigare erfarenheten är alltså inte fel utan ny erfarenhet ger ny utveckling. Dessa tankar blir viktiga när vi observerar och reflekterar över våra verksamheter. Vi strukturerar vår verksamhet utifrån den erfarenhet vi har, ny erfarenhet och kunskap föder nya strukturer. För att vår verksamhet ska utvecklas och därigenom förändras behöver vi observera och reflektera över det vi ser och gör. Detta blir också aktuellt i förhållande med det enskilda barnet. Ju mer du observerar, ju fler nya kombinationer får du se som i sin tur ger upphov till ny utveckling.
På Skattkistan där jag arbetar är barnen mellan 1-3 år. Många utav barnen uttrycket sig inte verbalt utan kommunicerar istället med kroppen. Författarna förmedlar i boken att "föreningen av olika representationsformer väsentligt vidgar tänkandets möjligheter och öppnar vyer som tidigare inte varit synliga". Här tänker jag att som pedagog på en yngrebarnsavdelning får jag många representationsformer presenterade för mig. Det barnen inte uttrycker verbalt hittar de nya strategier att göra sig förstådda med. Detta öppnar mina sinnen när jag ska försöka förstå vad de yngre barnen vill förmedla.
Det finns mycket att reflektera över i förskolans verksamhet. Att det finns så mycket kan göra att arbetssituationen känns ohållbar, men genom att skapa en struktur kring reflektionsarbetet, vad vi ska reflektera kring kan vi få arbetet att kännas mera greppbart. "Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra". Det första steget i vårt reflektions arbeta bli att begränsa oss vad vi ska reflektera kring, nästa steg blir att samla information, här gäller det att inte fastna vid "detaljer som svarar mot våra förutfattade meningar". Vi måste förstå vad vi ser på ett inte så djupt plan. "Man går vidare och skapar mening, arbetar med denna mening och transformerar utfallet i ett lärande". I processen när vi skapar mening och arbetar med denna mening så är det en stor tillgång att kunna reflektera i ett arbetslag. Vi ser olika saker, har olika relationer till barnen och har därför olika erfarenheter som vi kan delge varandra. På detta sätt kan vi hjälpa varandra att "distansera oss från gamla tankemönster och utveckla nya".
Utmaningen för mig kvarstår, att träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster. I slutet av boken hittar jag fortsatt inspiration till detta arbete i betraktandet av skillnader. "Ta fasta på skillnader. Sök skillnader och försök förstå den information skillnaden berättar om. Detta får bli en ny utgångspunkt för mig i mitt fortsatta reflekterande.
Den tidigare erfarenheten är alltså inte fel utan ny erfarenhet ger ny utveckling. Dessa tankar blir viktiga när vi observerar och reflekterar över våra verksamheter. Vi strukturerar vår verksamhet utifrån den erfarenhet vi har, ny erfarenhet och kunskap föder nya strukturer. För att vår verksamhet ska utvecklas och därigenom förändras behöver vi observera och reflektera över det vi ser och gör. Detta blir också aktuellt i förhållande med det enskilda barnet. Ju mer du observerar, ju fler nya kombinationer får du se som i sin tur ger upphov till ny utveckling.
På Skattkistan där jag arbetar är barnen mellan 1-3 år. Många utav barnen uttrycket sig inte verbalt utan kommunicerar istället med kroppen. Författarna förmedlar i boken att "föreningen av olika representationsformer väsentligt vidgar tänkandets möjligheter och öppnar vyer som tidigare inte varit synliga". Här tänker jag att som pedagog på en yngrebarnsavdelning får jag många representationsformer presenterade för mig. Det barnen inte uttrycker verbalt hittar de nya strategier att göra sig förstådda med. Detta öppnar mina sinnen när jag ska försöka förstå vad de yngre barnen vill förmedla.
Det finns mycket att reflektera över i förskolans verksamhet. Att det finns så mycket kan göra att arbetssituationen känns ohållbar, men genom att skapa en struktur kring reflektionsarbetet, vad vi ska reflektera kring kan vi få arbetet att kännas mera greppbart. "Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra". Det första steget i vårt reflektions arbeta bli att begränsa oss vad vi ska reflektera kring, nästa steg blir att samla information, här gäller det att inte fastna vid "detaljer som svarar mot våra förutfattade meningar". Vi måste förstå vad vi ser på ett inte så djupt plan. "Man går vidare och skapar mening, arbetar med denna mening och transformerar utfallet i ett lärande". I processen när vi skapar mening och arbetar med denna mening så är det en stor tillgång att kunna reflektera i ett arbetslag. Vi ser olika saker, har olika relationer till barnen och har därför olika erfarenheter som vi kan delge varandra. På detta sätt kan vi hjälpa varandra att "distansera oss från gamla tankemönster och utveckla nya".
Utmaningen för mig kvarstår, att träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster. I slutet av boken hittar jag fortsatt inspiration till detta arbete i betraktandet av skillnader. "Ta fasta på skillnader. Sök skillnader och försök förstå den information skillnaden berättar om. Detta får bli en ny utgångspunkt för mig i mitt fortsatta reflekterande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)