Pedagogisk dokumentation - vad, hur och varför

Vad är pedagogisk dokumentation?

Wehner-Godee(2010) skriver att den pedagogiska dokumentationen handlar både om ett pedagogiskt förhållningssätt och om kommunikation(s.14). Detta är en tanke som tilltalar mig eftersom mitt förhållningssätt och vad barnen kommunicerar till mig är grunden i mitt pedagogiska arbete. I Hillevi Lenz Taguchis bok "Varför pedagogisk dokumentation?"(1997) går det att läsa om den makt vi har som pedagoger. Att ha makt innebär alltid ett ansvar för de val som jag som pedagog ställs inför(s.78). Jag vill genom mitt förhållningssätt skapa goda förutsättningar för barns utveckling och lärande. Därför blir allt som barnen kommunicerar till mig, verbalt eller genom andra uttrycksformer, viktiga att reflektera kring. Utifrån detta resonemang vill jag arbeta med pedagogisk dokumentation och därigenom enligt Wehner-Godee ändra på maktbalansen. Ett sätt att ändra på maktbalansen har visat sig möjligt när lärare låter pedagogiska dokumentationen bilda utgångspunkt för planering av verksamheten(s.109).

                                                      
Hur kan vi dokumentera?
På Lackarebäcks förskolor har vi under en längre tid dokumenterat varje enskilt barn. Denna dokumentation grundar sig på de dagliga observationerna vi pedagoger gör i barngruppen.
I dokumentationen utgår vi från barnets intresse och kopplar det till olika lärprocesser barnet befinner sig i. Utifrån dokumentationen reflekterar vi tillsammans i arbetslaget vilka metoder vi ska använda för att stödja och stimulera detta barnets utveckling.

Vi dokumenterar barnens lärprocesser I en portfoliopärm. Med hjälp av kameran tar vi kort på barnen som tydliggör inte "vad" utan hur barnen lär i olika situationer. Detta ger oss möjlighet att reflektera i arbetslaget över barnens lärprocesser. Lenz Taguchi menar att genom att dokumentera vad barnen gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.

I Reggio Emilia skiljer pedagogerna mellan begreppen se och observera. Då man observerar har man en avsikt, en intention, och väljer ett perspektiv.(Wehner-Godee 2010). Detta resonemang utgick vi ifrån när vi startade upp ett projekt på Skattkistan. I en period ska vi filma barnens lek under olika tider på dagen. Vi ska inte värdera leken utan filma oavsett innehåll och konstellationer. Vi ska reflektera över vårt filmade material, först enskilt sedan tillsammans. Under reflektionen utgår vi från gemensamma frågeställningar. Vår tanke med detta projekt är att göra förändringar i miljön på avdelningen. Alltså göra tillbaka blickar för att ha en grund för förändring eller som Lenz Taguchi skriver. Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg.(s.69)

Vi har användning utav den digitala fotoramen i vårt arbete. Eftersom vi bygger vår verksamhet på upplevelser utifrån en saga, kan barnen med hjälp av fotoramen få ta del av upplevelsen om och om igen. För att ge barnen möjlighet att reflektera kring vad de varit med om, ställer vi frågor till barnen utifrån bilder. I boken "Den svårfångade reflektionen" fick vi nya uppslag till hur dessa frågor kan se ut. Vad visar bilden? Hur visar den detta? (s.172)

Detta är ett exempel på öppna frågor som inte har några givna svar. På detta sätt ger vi förutsättningar för att barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. (Lpfö 98 s.6)

Varför pedagogisk dokumentation?
På en föreläsning med Tilde Björfors, konstnärlig ledare för Cirkus Cirkör, blev jag mycket inspirerad av Tildes tankar kring kaos och ordning. Tilde menade att befinna sig i kaos inte behöver vara något farligt, tvärtom. Det är en utmaning att våga vara kvar i kaoset för att låta det utvecklas till något nytt. För mig är dessa tankar mycket aktuella, att kunna dra lärdomar i alla situationer både lyckade och misslyckade. I boken "Den svårfångade reflektionen" får vi exempel på vad det innebär att reflektera och att vi genom reflektionen reviderar gamla strukturer och kommer fram till nya sätt att förstå företeelsen(s.179).I vårt arbete med pedagogisk dokumentation behöver vi diskutera både vår roll som pedagog och vår barnsyn. Genom dokumentationen har vi en möjlighet att reflektera över hur vårt arbete påverkar alla olika processer som sker i barngruppen. Hillevi Lenz Taguchi skriver, först när vi får syn på hur vår egen syn på barn ser ut och hur den sätter sina spår i praktiken, kan vi på allvar arbeta mot en förändring av vårt synsätt och arbetssätt. Jag ska avsluta med Tilde Björfors föreläsning och en tanke som Tilde framförde om att se barn som forskande individer, detta ska jag ta med mig i mitt fortsatta arbete på Skattkistan.

Litteratur
Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Den svårfångade reflektionen. Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt, 2005
Att fånga lärandet. Christina Wehner-Godee, 2010
Läroplan för förskolan, Lpfö 98


Föreläsning
Tilde Björfors, Cirkus Cirkör, 2012

Första bilden i min blogg

Här sitter Lärgrupp 2 och diskuterar boken "Den svårfångade reflektionen"

Tankar kring boken "Den svårfångade reflektionen"

Hur ska jag träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster? Den frågan brottas jag med under tiden jag läser boken. Det står i det inledande kapitlet att "om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga lösningar att ges". Detta känner jag igen av egen erfarenhet. När jag söker ny kunskap, letar jag efter tankar eller teorier som redan bekräftar det jag vet. Jag vill få bekräftat att det jag tidigare tänkt är rätt eller fel. Men varför värdera min kunskap i rätt eller fel? I kapitlet om forumspel och dess metoder är det nya tankar för mig som förmedlas. "Man får se sina relationer från ett annat håll, ur en annan människas perspektiv och man får syn på hur nya kombinationer (sätt att relatera) ger upphov till ny utveckling".

Den tidigare erfarenheten är alltså inte fel utan ny erfarenhet ger ny utveckling. Dessa tankar blir viktiga när vi observerar och reflekterar över våra verksamheter. Vi strukturerar vår verksamhet utifrån den erfarenhet vi har, ny erfarenhet och kunskap föder nya strukturer. För att vår verksamhet ska utvecklas och därigenom förändras behöver vi observera och reflektera över det vi ser och gör. Detta blir också aktuellt i förhållande med det enskilda barnet. Ju mer du observerar, ju fler nya kombinationer får du se som i sin tur ger upphov till ny utveckling.

På Skattkistan där jag arbetar är barnen mellan 1-3 år. Många utav barnen uttrycket sig inte verbalt utan kommunicerar istället med kroppen. Författarna förmedlar i boken att "föreningen av olika representationsformer väsentligt vidgar tänkandets möjligheter och öppnar vyer som tidigare inte varit synliga". Här tänker jag att som pedagog på en yngrebarnsavdelning får jag många representationsformer presenterade för mig. Det barnen inte uttrycker verbalt hittar de nya strategier att göra sig förstådda med. Detta öppnar mina sinnen när jag ska försöka förstå vad de yngre barnen vill förmedla.

Det finns mycket att reflektera över i förskolans verksamhet. Att det finns så mycket kan göra att arbetssituationen känns ohållbar, men genom att skapa en struktur kring reflektionsarbetet, vad vi ska reflektera kring kan vi få arbetet att kännas mera greppbart. "Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra". Det första steget i vårt reflektions arbeta bli att begränsa oss vad vi ska reflektera kring, nästa steg blir att samla information, här gäller det att inte fastna vid "detaljer som svarar mot våra förutfattade meningar". Vi måste förstå vad vi ser på ett inte så djupt plan. "Man går vidare och skapar mening, arbetar med denna mening och transformerar utfallet i ett lärande". I processen när vi skapar mening och arbetar med denna mening så är det en stor tillgång att kunna reflektera i ett arbetslag. Vi ser olika saker, har olika relationer till barnen och har därför olika erfarenheter som vi kan delge varandra. På detta sätt kan vi hjälpa varandra att "distansera oss från gamla tankemönster och utveckla nya".

Utmaningen för mig kvarstår, att träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster. I slutet av boken hittar jag fortsatt inspiration till detta arbete i betraktandet av skillnader. "Ta fasta på skillnader. Sök skillnader och försök förstå den information skillnaden berättar om. Detta får bli en ny utgångspunkt för mig i mitt fortsatta reflekterande.