Wehner-Godee(2010) skriver att den pedagogiska dokumentationen handlar både om ett pedagogiskt förhållningssätt och om kommunikation(s.14). Detta är en tanke som tilltalar mig eftersom mitt förhållningssätt och vad barnen kommunicerar till mig är grunden i mitt pedagogiska arbete. I Hillevi Lenz Taguchis bok "Varför pedagogisk dokumentation?"(1997) går det att läsa om den makt vi har som pedagoger. Att ha makt innebär alltid ett ansvar för de val som jag som pedagog ställs inför(s.78). Jag vill genom mitt förhållningssätt skapa goda förutsättningar för barns utveckling och lärande. Därför blir allt som barnen kommunicerar till mig, verbalt eller genom andra uttrycksformer, viktiga att reflektera kring. Utifrån detta resonemang vill jag arbeta med pedagogisk dokumentation och därigenom enligt Wehner-Godee ändra på maktbalansen. Ett sätt att ändra på maktbalansen har visat sig möjligt när lärare låter pedagogiska dokumentationen bilda utgångspunkt för planering av verksamheten(s.109).Hur kan vi dokumentera?
På Lackarebäcks förskolor har vi under en längre tid dokumenterat varje enskilt barn. Denna dokumentation grundar sig på de dagliga observationerna vi pedagoger gör i barngruppen.
I dokumentationen utgår vi från barnets intresse och kopplar det till olika lärprocesser barnet befinner sig i. Utifrån dokumentationen reflekterar vi tillsammans i arbetslaget vilka metoder vi ska använda för att stödja och stimulera detta barnets utveckling.
Vi dokumenterar barnens lärprocesser I en portfoliopärm. Med hjälp av kameran tar vi kort på barnen som tydliggör inte "vad" utan hur barnen lär i olika situationer. Detta ger oss möjlighet att reflektera i arbetslaget över barnens lärprocesser. Lenz Taguchi menar att genom att dokumentera vad barnen gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.
I Reggio Emilia skiljer pedagogerna mellan begreppen se och observera. Då man observerar har man en avsikt, en intention, och väljer ett perspektiv.(Wehner-Godee 2010). Detta resonemang utgick vi ifrån när vi startade upp ett projekt på Skattkistan. I en period ska vi filma barnens lek under olika tider på dagen. Vi ska inte värdera leken utan filma oavsett innehåll och konstellationer. Vi ska reflektera över vårt filmade material, först enskilt sedan tillsammans. Under reflektionen utgår vi från gemensamma frågeställningar. Vår tanke med detta projekt är att göra förändringar i miljön på avdelningen. Alltså göra tillbaka blickar för att ha en grund för förändring eller som Lenz Taguchi skriver. Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg.(s.69)
Vi har användning utav den digitala fotoramen i vårt arbete. Eftersom vi bygger vår verksamhet på upplevelser utifrån en saga, kan barnen med hjälp av fotoramen få ta del av upplevelsen om och om igen. För att ge barnen möjlighet att reflektera kring vad de varit med om, ställer vi frågor till barnen utifrån bilder. I boken "Den svårfångade reflektionen" fick vi nya uppslag till hur dessa frågor kan se ut. Vad visar bilden? Hur visar den detta? (s.172)Detta är ett exempel på öppna frågor som inte har några givna svar. På detta sätt ger vi förutsättningar för att barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. (Lpfö 98 s.6)
På en föreläsning med Tilde Björfors, konstnärlig ledare för Cirkus Cirkör, blev jag mycket inspirerad av Tildes tankar kring kaos och ordning. Tilde menade att befinna sig i kaos inte behöver vara något farligt, tvärtom. Det är en utmaning att våga vara kvar i kaoset för att låta det utvecklas till något nytt. För mig är dessa tankar mycket aktuella, att kunna dra lärdomar i alla situationer både lyckade och misslyckade. I boken "Den svårfångade reflektionen" får vi exempel på vad det innebär att reflektera och att vi genom reflektionen reviderar gamla strukturer och kommer fram till nya sätt att förstå företeelsen(s.179).I vårt arbete med pedagogisk dokumentation behöver vi diskutera både vår roll som pedagog och vår barnsyn. Genom dokumentationen har vi en möjlighet att reflektera över hur vårt arbete påverkar alla olika processer som sker i barngruppen. Hillevi Lenz Taguchi skriver, först när vi får syn på hur vår egen syn på barn ser ut och hur den sätter sina spår i praktiken, kan vi på allvar arbeta mot en förändring av vårt synsätt och arbetssätt. Jag ska avsluta med Tilde Björfors föreläsning och en tanke som Tilde framförde om att se barn som forskande individer, detta ska jag ta med mig i mitt fortsatta arbete på Skattkistan.
Litteratur
Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997
Den svårfångade reflektionen. Peter Emsheimer, Hasse Hansson, Thomas Koppfeldt, 2005
Att fånga lärandet. Christina Wehner-Godee, 2010
Läroplan för förskolan, Lpfö 98
Föreläsning
Tilde Björfors, Cirkus Cirkör, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar