Tankar kring boken "Den svårfångade reflektionen"

Hur ska jag träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster? Den frågan brottas jag med under tiden jag läser boken. Det står i det inledande kapitlet att "om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga lösningar att ges". Detta känner jag igen av egen erfarenhet. När jag söker ny kunskap, letar jag efter tankar eller teorier som redan bekräftar det jag vet. Jag vill få bekräftat att det jag tidigare tänkt är rätt eller fel. Men varför värdera min kunskap i rätt eller fel? I kapitlet om forumspel och dess metoder är det nya tankar för mig som förmedlas. "Man får se sina relationer från ett annat håll, ur en annan människas perspektiv och man får syn på hur nya kombinationer (sätt att relatera) ger upphov till ny utveckling".

Den tidigare erfarenheten är alltså inte fel utan ny erfarenhet ger ny utveckling. Dessa tankar blir viktiga när vi observerar och reflekterar över våra verksamheter. Vi strukturerar vår verksamhet utifrån den erfarenhet vi har, ny erfarenhet och kunskap föder nya strukturer. För att vår verksamhet ska utvecklas och därigenom förändras behöver vi observera och reflektera över det vi ser och gör. Detta blir också aktuellt i förhållande med det enskilda barnet. Ju mer du observerar, ju fler nya kombinationer får du se som i sin tur ger upphov till ny utveckling.

På Skattkistan där jag arbetar är barnen mellan 1-3 år. Många utav barnen uttrycket sig inte verbalt utan kommunicerar istället med kroppen. Författarna förmedlar i boken att "föreningen av olika representationsformer väsentligt vidgar tänkandets möjligheter och öppnar vyer som tidigare inte varit synliga". Här tänker jag att som pedagog på en yngrebarnsavdelning får jag många representationsformer presenterade för mig. Det barnen inte uttrycker verbalt hittar de nya strategier att göra sig förstådda med. Detta öppnar mina sinnen när jag ska försöka förstå vad de yngre barnen vill förmedla.

Det finns mycket att reflektera över i förskolans verksamhet. Att det finns så mycket kan göra att arbetssituationen känns ohållbar, men genom att skapa en struktur kring reflektionsarbetet, vad vi ska reflektera kring kan vi få arbetet att kännas mera greppbart. "Reflektionen kan vara en process i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra". Det första steget i vårt reflektions arbeta bli att begränsa oss vad vi ska reflektera kring, nästa steg blir att samla information, här gäller det att inte fastna vid "detaljer som svarar mot våra förutfattade meningar". Vi måste förstå vad vi ser på ett inte så djupt plan. "Man går vidare och skapar mening, arbetar med denna mening och transformerar utfallet i ett lärande". I processen när vi skapar mening och arbetar med denna mening så är det en stor tillgång att kunna reflektera i ett arbetslag. Vi ser olika saker, har olika relationer till barnen och har därför olika erfarenheter som vi kan delge varandra. På detta sätt kan vi hjälpa varandra att "distansera oss från gamla tankemönster och utveckla nya".

Utmaningen för mig kvarstår, att träna upp min förmåga att utveckla nya tankemönster. I slutet av boken hittar jag fortsatt inspiration till detta arbete i betraktandet av skillnader. "Ta fasta på skillnader. Sök skillnader och försök förstå den information skillnaden berättar om. Detta får bli en ny utgångspunkt för mig i mitt fortsatta reflekterande.